Livet på 154:an

Det kommer bli knasigt att leva utan varandra, vi har som växt ihop. Nu kommer vi inte behöva planera duschschema på kvällarna, vi kommer inte behöva pangsa spisplattorna och kastrullerna. Vi kommer att sakna vetskapen om att det alltid finns någon i rummet bredvid som man kan terrorisera med onödiga frågor eller allmänt trams (inte bandet alltså). Det kommer inte finnas någon som ständigt hojtar "titta en katt". Ingen kommer att uppdatera om källarpappan och andra obskyra nyheter. Ingen kommer att länsa brevlådan innan man själv hunnit tänka tanken. Ingen kommer hitta på spontana galna upptåg mitt i veckan. Det kommer inte finnas någon som man kan utveckla ett eget tandborstspråk med. Det kommer inte finnas någon som glatt sluter upp i sångmedley jämt och ständigt. Det kommer inte finnas någon som slänger ur sig sköna citat som man får respons på direkt. Det kommer inte finnas något mobboffer och hackkyckling som man ständigt kan trycka ner. Det kommer inte finnas någon som lätt hakar på meningslösa lekar som "gissa temperaturen-leken". Det kommer inte finnas någon som ständigt frågar en om pest eller kolera. Det kommer inte finnas någon att spana på polisen, grannar eller socialfall med. Kort och gott, hur ska vi överleva utan varandra?

Detta våra kära läsare är det sista blogginlägget som 154:an kommer att publicera trots påtryckningar från allmänheten. Vi vill passa på att tacka er trogna bloggläsare för era fina kommentarer och ert intresse för vårt knasiga liv. Keep on going!