Farväl

Hej bloggen!

Veckan har varit hektiskt, i måndags tog vi vår efterlängtade examen och det firades med en 13 timmar lång fylla som inleddes med champagnefrukost vi älven. Vi återgick till älven efter vår cermoni och träffade där på farbror blå som tyckte att vi skulle avlägsna oss. Därefter begav vi oss till villagatan för att sedan avnjuta en trerätters middag på ballen. Sedan fortsatte natten på traversen. Det var en trivsam examensdag. Dagarna efter har bestått av packning, städning, flyttkaos, slutseminarium och stress. But we did it och nu börjar 154:an se väldigt tom ut.



Det har varit 3 underbara år här i norr, och det är med sorg i hjärtat som vi lämnar skell och alla fantastiska vänner. Det har varit en tid full med galenskaper och fylla, och massa kärlek! Vi ska inte bli alltför sentimentala, det ligger inte i vår natur, och vi ses ju säkerligen snart igen!

Det kommer bli knasigt att leva utan varandra, vi har som växt ihop. Nu kommer vi inte behöva planera duschschema på kvällarna, vi kommer inte behöva pangsa spisplattorna och kastrullerna. Vi kommer att sakna vetskapen om att det alltid finns någon i rummet bredvid som man kan terrorisera med onödiga frågor eller allmänt trams (inte bandet alltså). Det kommer inte finnas någon som ständigt hojtar "titta en katt". Ingen kommer att uppdatera om källarpappan och andra obskyra nyheter. Ingen kommer att länsa brevlådan innan man själv hunnit tänka tanken. Ingen kommer hitta på spontana galna upptåg mitt i veckan. Det kommer inte finnas någon som man kan utveckla ett eget tandborstspråk med. Det kommer inte finnas någon som glatt sluter upp i sångmedley jämt och ständigt. Det kommer inte finnas någon som slänger ur sig sköna citat som man får respons på direkt. Det kommer inte finnas något mobboffer och hackkyckling som man ständigt kan trycka ner. Det kommer inte finnas någon som lätt hakar på meningslösa lekar som "gissa temperaturen-leken". Det kommer inte finnas någon som ständigt frågar en om pest eller kolera. Det kommer inte finnas någon att spana på polisen, grannar eller socialfall med. Kort och gott, hur ska vi överleva utan varandra?

Detta våra kära läsare är det sista blogginlägget som 154:an kommer att publicera trots påtryckningar från allmänheten. Vi vill passa på att tacka er trogna bloggläsare för era fina kommentarer och ert intresse för vårt knasiga liv. Keep on going! 

 


Kommentarer
Postat av: Lotta

Fy fan vad tråkigt!!!! Jag gråter!!!

2008-06-09 @ 10:33:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

154:an

En glad 08:a, en vild skåning och en galen göteborgare




RSS 2.0